jag vet inte var jag ska börja, allt är så konstigt, jag känner mig så förvirrad. det senaste året, har för min del inte varit så lyckat. för ett år sedan ungefär började jag umgår med andra personer än vad jag hade vart med förut. det var inget negativt med det, verkligen inte. jag träffade min nuvarande bästvän, sophie.jag kände henne innan, men deet var då vi blev bästavänner. sedan träffade vi en massa andra folk sm vi blev snabbt kompisar med. men efter ett halvår hände det en massa saker, jag mådde verkligen inte bra. jag vaknade på morgonen och ville bra ligga kvar i sängen. efter skolan gick jag hem. gick inte på ngn sport under flera månader. jag gick bara hem och la mig i sängen. ungefär samtidigt som det började jag gör en massa saker som jag inte borde gjort..
under sommaren blev allt bättre och jag hade tänkt mig att jag skulle börja sexan med en 'ny start'. jag lovade mig jälv att ldrig sjunka till botten igen, att aldrig försöka med 'det' igen. men jag kunde inte hålla det. på klassresan accepterade jag för mig själv att jg var kär i hnm.
jag har vart det sen fyran, allså inte jätte kär, inte hela tiden men det har lixom kommit och gått. men nu kommer och går det inte. nu finns det där hela tiden. varje gång jag ser dig pirrar det i magen. jag vill verkligen inget annat än att bli tillsammans med dig. jag har frågat dig  gånger, båda gångerna har det blivit ett nej..
och min kompis är också kär i dig.. och frida, det här är till dig: när jag frågade dig: om nils frågar om ni kommer bli tsm, kommer du då att svara ja och krossa en av dina bästavänners hjärta och mista en av dina bästavänner, eller kommer du att säja nej och krossa ditt eget, men du vet att du kmr komma över det? och vad svarr du, jag tror nog att jag kommer tt säja ja.. hur tror du jag känner mig då, när du väljer kärleken framför mig... och till ngra andra, jag tror ni vet vilka ni är: när ni frågar hur många strulade du med då della?  ni vet ju det, ni vet att jag stulade med en medans ni strulade med typ 10, men vill ni veta vrf? jo för att 1, jag hade dagen innan gjort en massa dumma aker och försökt ta livet av mig.. och 2 för att jag precis hde frågat om jag kunde bli tsm med en kille och blivit dissad, så jag va inte på så bra humör kan man säja, så nu har ni svaret..
jag orkar inte kämpa längre, jag har nästan ingen jag kan vända mig till.
det finns 2 peroner i min skola jag verkligen kan lita på.. och det är vanessa och sophie, tack för att ni verkligen alltid finns där. jag älskar er så otroligt mkt. jag kan int ebeskriva min kärlek till er.
sen vill jag också tacka johanna , för att du verkligen alltid finns där för mig, utan dig vet jag inte vem jag skulle vart idag, jag vet inte ens om jag skulle orkat, jg vet inte ens om jag skulle funnits här och stå på marken utan dig. du har verkligen betydd så otroligt mkt fr mig, ingen annan har funnits där för mig som du. jag har ringt dig  varje gång jag mått dåligt, jag har verkligen pratat med dig.. tack verkligen för allt du har gjort. det har betytt så mkt för mig.
och till linnéa , du har också verkligen hjälpt mig. dina ord har betytt å otroligt mkt. du har sagt flera gånger della fall aldrig ner till botten, förlåt för att jag intehar gjort om du sa, men de gick inte att inte falla till botten, men jag älskar dig.
tack till er 4.
men just nu vet jag inte om jag orkar mer. jg vill inte gå till skolan och må dåligt varje dag, det e inte alla månniskors dröm precis, men vad som än händer med mig, så har jag kämpat för att jag skulla få må bra en endaste gång, men det verkar inte om om ngn annan än jag har  gjort det.