..
jag vill verkligen inte mer. tårarna rinner allt för oftare, vännerna sviker och är falska jag vet inte riktigt vilka som står på min sida längre. känner tårarna bränna i ögonen pga fel saker, jag har nog valt fel väg i livet som gabriel alltid säjer. jag skulle litat på mig själv från första början. självförtroendet bara sjunker varje sekund, jag vill verkligen inte ha det såhär igen. alla säjer att dom vet hur det är, men dom vet verkligen inte hur det är. att kunna lita på 2 st. att känna sig osäker varje gång man går till bussen på morgonen, hatar att behöva gå till skolan varje dag, tvingar fram huvudvärken ås jag kan vara hemma och bara liga helt still och vänta på en hjärtattack eller ngt. att hoppas på att alla ggr man försökt skulle funkat, titta ut genom fönstret på högsta våningen och tänka; undra vad alla skulle tycka om jag hoppade , skulle dom bry sig? jag tror inte det faktiskt, det är ingen som bryr sig nu, så vrf bry sig då, dom har ju fått osm dom vill om jag dör. det är ju sannt. säj inte att det inte är sannt, jag förstår ju faktiskt också, att gå förbi en grupp människor och se dom viska och när jag går förbi slutar dom viska och säjer 'hej' med tillgjorda röster. jag är faktiskt inte helt dum i huvet. jag orkar seriöst inte längre. tack till sophie cloarec som alltid funnits där. jag älskar dig seriöst mest. du är enda anledningen till att jag ens försöker kämpa just nu. men förlåt om jag inte lyckas men du ska veta att jag försöker verkligen. men just i denna stund när jag tänker tbk hoppas jag verkligen att jag skulle lyckats dom gångerna jag försökte.
Kommentarer
Trackback
