den dagen du vaknar upp och inte vill resa dig, bara ligga kvar i sängen och låssas att vara sjuk för att slippa skolan. slippa skolan för att alla lärare hackar på dig och är emot dig, du har en två du litar på i hela skolan. killen du verkligen älskar, men som inte älskar dig tbk. sitter du och ser på hela lektionerna. du tänker på hnm varje minut och bara undrar hur lång tid det kmr bli innan det blir ni. alla dissar dig i skolan, ingen kmr fram till dig och frågar om ni ska göra ngt på rasten, det är alltid du som frågar. du tar dig igenom lektionerna utan att uppfatta riktigt vad som händer runt omkring dig. och sammtidigt gå runt och plåga sig med vad som har vart. vad du har gjort med dig själv. sitta och ångra sig själv, och bara vilja dö. tänka hur jävligt livet är och du ångrar verkligen allt. du gråter inombords och väntar på att dagen ska ta slut så du bara kan gå hem, eller åka och träna. och sedan på träningen veta att en person kmr du vara med, eftersom alla andra dissar. (på min fboll) sedan gå hem, och när du ska ta av dig innan du duchar se alla ärr som du skapat själv, sedan när du loggar in på datan frågar nästan alla hur är det och vad är det. men du vill inte svara eftersom du vet att dom inte kommer förstå, ingen förstår sig på dig. sedan på kvällen inte kunna sova för du gråter så mkt av olika anledningar, du gråter dig till sömns och vett att degen efter kommer bli exakt lika dan.
den dagen när du får det såhär, du kmr du förstå hur jag har det, och vrf jag inte vill längre.