Ja, om dom flesta kanske redan vet så mår jag itne så bra just nu. Och nu ska jag berätta varför. Kommer dock inte gå in på namn och allt för personlig saker.

Men i början av sexan blev jag ovänn med en av mina bästavänner. Och det har inte riktigt löst sig än. Eller jo det har det, men allt är så komplicerat. Det var vi två, varje rast, varje dag. Jag bodde hemma hos henne och hon här. Men så är det inte längre. Vi har glidit isär. Men vi är fortfarande med varann i skolan och så, oftast i alla fall.

Sedan under klassresan hände en massa saker. Jag blev kär i en kille i min klass. Och frågade om han ville bli tillsammans med mig, men han sa nej. Jag är fortfrande kär i samma kille. Alla säjer att jag ska försöka komma över honom och att jag är värd så mycket bättre än han. Men för mig är han perfekt.

I julas flyttade en av mina bästvänner till Dubai. Jag saknar verkligen henne. Ingen kan ersätta henne. Vi hade verkligen något som ingen annan kan förstå. Hon betydder verkligen allt för mig. Och jag tänker på henne dag & natt.

I början av den här terminen bråkade jag med dom flesta i klassen pga en massa olika anledningar. Nu harr nog löst sig me dom felsta antar jag.

Den 15 januari gick min gudfar Gunnar bort i cancer. Jag saknar verkligen honom. Han betydde så otroligt mycket för mig.

För två veckor sedan börjde jag bråka med en av mina bästavänner, Sabina. Hon har verkligen alltiid funnits där för mig. Men nu är allt bra igen, eller bra kan det nog aldrig bli mellan oss två igen, tyvärr. Men vi har blivit kompisar igen. Och jag saknar verkligen henne.

Jag har också bråkat med killarna i min klass efter sportlovet. Jag kan fktiskt inte förstå hur lågt man kan sjunka ibland. Killar i min ålder är väldigt omogna, det vet jag.

Och nu har jag blivit kär i en till kille. Som om inte en räckte?

Några veckor innan sportlovet började jag också umgås med några killar från enebyberg. Den ena har betytt så otroligt mycket för mig dom senaste vekorna. Han har verkligen hjälpt mig med så otroligt mycket. Tack för allt, Alexander Nordvall, jag älskar dig bror.

Jag har också fått en vän som jag nu räknar som min bästavän, Cornelia Tristen.

Trots dom som finns här, så orkar jag inte med detta. Minnena kommer tillbaka. Alla saker jag har gjort. Allting. Jag orkar inte ligga och gråta mig till sömns. Ha en person att lita på i skolan. Tack för allt Vanessa solstråle, du lyser verkligen upp min dag!

Men just nu kan ingenting få mig att må bättre. Jag har slutat kämpa. Det finns ett ställe, dit alla kommer komma. Som verkar helt underbart. Himlen, om jag kommer dit så slipper jag all den här smärtan. Men jag ska klara det här. Hoppas jag. Just nu orkar jag inte tänka så mycket. Jag orkar inte fortsätta kämpa längre.